Varje fredag fick 5 barn ta med varsin låt och så hade vi omröstning i klassen. Det fanns ingen CD-spelare i klassrummet utan det var kassettband som gällde. Första låten jag tog med tror jag var ”Straight up” med Paula Abdul från Absolute Music 6. Brorsan hade den på vinyl. Sen hade jag med ”Walk of life” med Dire Straits en gång och den vann. ”Living on a prayer” med Bon Jovi var ett annat bidrag från mig. Detta bör ha varit 1991 ungefär. Sen upptäckte jag Guns N’ Roses, Nirvana och Metallica och det blev mest såna låtar. Guns N’ Roses ”Coma” tog jag med en gång mest för att provocera (eftersom den är 10 minuter lång). Jag har för mig att min första låt den omgången var ”Perfect crime” som låg på andra sidan av bandet. Den valde jag för den svavelosande textens skull. Det var alltid mycket eftertanke bakom låtarna men en omgång blev det tramslåtar för skojs skull. Då valde jag ”Din Daa Daa / Trommeltanz” med George Kranz. Den var lagom knasig. Jag hade hittat den på farsans kassettband ”Clabbes Hotta Sommarspår”, en kassett som jag köpte på Tradera 25 år senare.
Ibland fick vi inte ihop 5 elever som ville ha med låtar, då var jag, min kompis Tompa samt coola hårdrockstjejen Madde alltid frivilliga. Madde hade en gång med sig 5 låtar med Skid Row, däribland ”Get the fuck out”. Tompas favoriter var Scorpions så det blev nog många låtar med dem men jag minns inga. Maddes kompis Karin hade med sig Thåströms ”Alla vill till himmelen”, den ansågs lite konstig. En gång bröt Tompa mot alla hårdrocksideal och hade med sig ”Now that we’ve found love” med Heavy D and The Boyz. Mycket konstigt. Frella hade en rap-period och hade mig sig ”3 A.M. Eternal” med KLF. I högstadiet började han lyssna med på Queen tillsammans med Matta för att i gymnasiet gå över till indie. Läraren hade med sig ”Purple Rain” med Prince en gång. Han hade den dock endast på VHS. Eftersom det inte skulle bli orättvist spelade han upp låten med TVn vänd mot tavlan.
Det var ganska bökigt att ha med flera låtar om de låg på samma kassettband för det blev ett himla spolande för att hitta låten. T.ex ”Coma” var jobbig att hitta. Läraren fick spola lite, spela upp, och så sa man framåt eller bakåt och så fick man hålla på så.
Alla fick ge betyg 1–5. En gång stämde inte antal röster. Vi räknade om flera gånger men fick ändå inte ihop det. Efteråt upptäckte jag att det var jag som glömt lägga en röst ena gången! Men jag sa inget. Det var Anna-Björks vinst som låg i vågskålen. Jag hoppas att det löste sig.
En gång hände något helt unikt. Jag, Tompa och Frella bestämde oss av oklar anledning för att spela in en egen låt och ta med. Vi skrev den tillsammans hemma hos Frella. Som intro använde vi en sampling av ”Axel F”, sen följde vers och refräng som var likadana och bestod av egen text till refrängmelodin till ”Living on a prayer”. Titeln och texten var inspirerade av den hebreiska folksången ”Hevenu shalom aleichem” som vi sjungit på musiken. Så titeln på vår låt var ”Hevenu Shalome” där vi gjorde om ”Hevene Shalome” till en person och sjöng om dennes egenskaper. Så om man tänker på refrängen till ”Living on a prayer” där texten går ”Take my hand and we’ll make it I swear, wohoo – livin’ on a prayer” sjöng vi ”Shalomen är grön och han luktar spenap, wohoo – Hevenu med senap”. Och så var det ett parti där vi spelade kaotiskt på leksaksinstrument, bl.a. en saxofon.
När fredagen kom och vi skulle spela upp denna låt i klassrummet tyckte Tompa och Frella att det var så pinsamt att de gick ut i kapprummet och stannade där under låten. Jag satt dock stolt kvar.
En annan kort musikrelaterad anekdot från skolan är när vi hade grupparbete på Barnkunskapen i 9an. Min grupp skulle hitta på lekar till barnkalas och visa för klassen. Då valde vi Hela havet stormar och använde Sepulturas ”Chaos A.D” som musik.
