Bamse väcker känslor. Som självutnämnd väktare av moral och godhet inbjuder han till granskning. Hans eventuella politiska hemvist har stötts och blötts till leda men även seriens förhållande till fysik, hälsa, psykologi och religion har analyserats.
En uppenbar källa till problem är förhållandet idrott och dunderhonung. Minsta barn inser att det är osportsligt att ge sig fördelar med prestationshöjande medel, i synnerhet då medlet i detta fall omöjligt kan nyttjas av någon annan eftersom hen då skulle drabbas av tre dagars magont. Fuskandet skapar en stor reva i Bamses fasad av snällhet, det är jag långt ifrån den förste att påpeka (se t.ex. Daniel Sjöberg i Expressen eller Morgonpasset i P3).
Det mest flagranta exemplet är berättelsen ”Fotbollsmatchen”:
Avsnittet innehåller Skalmans specialbyggda målvaktsstol som stoppar alla bollar, något som domaren Herr Gris låter passera som den mest naturliga sak i världen. Men scenen som ingen som sett den kan glömma är den när Bamse ska skjuta straff på Vargen och, dopad med dunderhonung, skjuter bollen rakt i magen på Vargen så att han flyger igenom målet. ”Jag varnade dig” säger Bamse. Vargens mående eller målets giltighet diskuteras inte vidare, istället är Lille Skutt bekymrad över att matchen inte kan fortsätta eftersom bollen flög långt bort. ”Är man världens starkaste så är man” säger Bamse med ett leende.
Jag har inte hittat ”Fotbollsmatchen” i någon tidning, därför tror jag historien skrevs speciellt för film. Det är olyckligt eftersom dessa avsnitt har mycket större spridning och längre livslängd (på DVD och ljudböcker) än enskilda avsnitt i tidningen1. Men låt oss titta på några exempel från serietidningen där Bamses (och Skalmans) känsla för fair play väcker en del frågetecken2.
I ”Bamse som boxare” (nr 5/1975) ska Bamse möta regerande världsmästaren Knäcke Benkross i en boxningsmatch. Bamse laddar upp på morgonen med en stor burk dunderhonung, till synes utan betänkligheter. P.ga. Krösus Sorks fiffel missar Bamse matchen och Skalman ställer upp istället. Han vinner genom att knocka Knäcke med sitt hårda skal. Denna episod finns i en annorlunda version (jag vet inte vilken som är äldst) under namnet ”Är du feg, Bamse?”. Där ber Bamse helt öppet från ringen Lille Skutt om dunderhonung innan matchen startar. Den är dock kvarglömd i omklädningsrummet och medan Lille Skutt hämtar den får Bamse förlita sig på snabbt fotarbete. Knäcke har hästskor i handskarna och domaren är mutad för att bortse från det. Domaren behöver tydligen inte mutas för att låta dunderhonungen passera. När Bamse får honungen av Lille Skutt står han stilla i ringen och tar emot Knäckes slag tills Knäcke blir utmattad och lämnar ringen.
I ”Ishockeymatchen: Vargarna – Kaninerna” (nr 1/1976) oroar sig Bamse och Skalman över en förestående hockeymatch mellan de ständigt fuskande vargkusinerna och kaninerna. De verkar inte ha något förtroende för domaren utan tänker istället ut ett eget trick.
Bamse hoppar in i kaninernas lag, förklädd och laddad med dunderhonung. Han agerar lockbete åt vargarna som tacklar honom och då själva blir mörbultade. Under tiden avgör kaninerna matchen.
I samma nummer finns episoden ”Den stora skid-tävlingen”. Här fuskas det hej vilt eftersom Krösus Sork och Vargkusinerna spelat på olika vinnare och bägge försöker hindra Bamse respektive Vargen från att vinna. Bamse får sömnmedel i blåbärssoppan och Vargen får valla som klistrar snön mot skidorna. Bamse byter skidor med Vargen (”genom såna här fula trick vill jag inte vinna”) och vinner efter en tub dunderhonung.
Den här episoden har flera bottnar, man kan hävda att Bamse bara negerar de fusk som andra belastat honom med. Dock gör han sig skyldig till doping istället för att protestera till domarna.
Även episoden ”Nu är det vinter och skidan den slinter” (nr 2/1988) innehåller en skidtävling men här är det barnen som tävlar. Burre är sur och otrevlig och tänker inte ställa upp, det visar sig bero på att han inte har några skidor (eftersom han kommer från ett fattigt hem). Han får låna sin fars gamla skidor och får valla av Skalman. Burre och Nalle-Maja kommer lika men Bamse tilldelar ändå Burre segern. Sen visar det sig att Burre fått bättre valla än de andra barnen. Fusket problematiseras för läsaren som ombeds fundera på sensmoralen i berättelsen.
I ”Bamse och vinter-tävlingen” (nr 1/1977) ska Bamse-gänget möta Vargkusinerna i fyrkamp, ett år efter den famösa skid-tävlingen. Enligt Bamse är det inte så noga vem som vinner, en inställning han inte alltid demonstrerat i praktiken. Matcherna slutar oavgjort (Bamse deltar inte) så man ska avgöra genom snöbollskrig.
Bamse kastar gigantiska snöbollar, laddad med dunderhonung får man anta. Vargarna svarar med sten i snöbollarna och knockar Bamse.
Skalman föreslår att Lille Skutt rullar ned en snöboll från en kulle på vargarnas borg, och de blir fullkomligt mosade.
I ”Den stora idrottstävlingen” (nr 6/1974) är det sjukamp. Vargarna fuskar grovt i alla grenar men Bamse kastar fruktansvärt långt i spjut och kula och säkrar därmed segern till laget. Dunderhonung nämns inte men hans resultat talar för sig själva, eller hur?
Jag tror att Rune Andréasson själv insåg det omöjliga med en dunderladdad Bamse i idrottssammanhang då sådana inslag blir allt mer sällsynta efter 70-talet. Det blev inte hållbart att möta fusk med annat fusk. I exemplen jag lyfter fram finns förstås gradskillnader och jag lämnar till läsaren att bedöma från fall till fall. Kommentera gärna vad du tycker, eller lämna egna exempel.
En djupare titt på Bamse och idrott ges i Erik Cunelius intressanta C-uppsats ”Är dunderhonung dopning?” (pdf) varifrån jag hämtat dessa citat (min fetstil):
I mer kraftkrävande idrotter råder det dock ingen tvekan om att inmundigande av dunderhonung är att dopa sig. Detta klargörs vid flera olika tillfällen, bl.a. i Den hemliga målvakten, Skalman som skidhoppare och i Bamsemästerskapen. Därför avhåller sig Bamse från detta. I Bamsemästerskapen har han dock dopat sig av misstag.
Att Bamse tävlar med dunderhonung i kroppen händer även i Den stora skid-tävlingen samt i Fusk mot fusk. Båda dessa gånger intar han dock den […] förbjudna substansen enbart i syfte att klara sig ur eländiga situationer, vilka uppkommit på grund av fusk från andra.
Jag har förstås invändningar mot denna alltför välvilliga tolkning där Cunelius dels inte verkar räkna doping om den inte uttryckligen visats (trots att Bamse är onaturligt stark) och dels inte räknar det om det är i syfte att väga upp andras fusk.
För mer läsning om olika aspekter av Bamse-serien i allmänhet kan jag rekommendera ”Åttiotalets moderna fabel” av Carl Stångberg.
