Mitt andra band hette The Hepcats. Första repet var den 29 januari 1998 i källaren på skolan där vi gick i gymnasiet. Stommen bestod av mig och Erik som spelade gitarr och sjöng. I början var även Sibbe från mitt förra band med på gitarr. Eftersom vi saknade basist fick Babe1 hoppa in men han var aldrig medlem.
Erik gillade 70-talsmusik som Hendrix och Sabbath och vi var båda väldigt influerade av soundtracken till Desperado och Tarantinos filmer. På denna grund började vi repa ihop ett set.
Babe var inte basist egentligen och gillade heller inte samma musik, in kom istället Daniel som basade under våren. Sibbe fick officiellt sparken den 12e mars efter att ha missat samtliga rep efter det första. Under tiden hade Erik på en fest träffat Mackan från en annan skola och bjudit med honom i bandet.
Mackan var en glad grabb som var enkel att ha att göra med. När man frågade tjejer på hans skola om de visste vem han var brukade de börja rodna och fnissa.
Låtar i urval:
Black Sabbath – Electric Funeral
Black Sabbath – Hand of Doom
Black Sabbath – Paranoid
Black Sabbath – Iron Man
Black Sabbath – War Pigs
Motörhead – Orgasmatron
Motörhead – Louie Louie
The Kinks – Dead End Street
Urge Overkill – Girl You’ll Be A Woman Soon
The Cranberries – Zombie
Beatles – Come Together
Van Morrison – Brown Eyed Girl
ZZ Top – She’s Just Killing Me
Dire Straits – Six Blade Knife
AC/DC – Back in Black
Mackan hade också en egen låt där refrängen var nåt i stil med ”I am the mean machine” samt en tonsättning av dikten ”Wiccan Rede”.
Från april började Daniel dyka upp sporadiskt så Erik och Mackan delade på basen. I juni tog det slut eftersom vi gick ut skolan och jag ryckte in i lumpen.
Det var sjukt roligt att ha ett band att spela med och jag levde för dessa rep. Eftersom det fanns chans att vi skulle bli världsberömda förde jag som synes dagbok över det som rörde bandet. Det var också kul att umgås med Erik som var cool, populär och självsäker. Jag ville vara som honom.
Vid skolfotograferingen fick skolans olika föreningar skriva upp sig på en lista för att ta ett kort och hamna i skolkatalogen. Det fanns dock inga krav på vad som räknades som en förening så vilka skämtsamma och tillfälliga konstellationer som helst kunde skriva upp sig. Jag och Erik fick av okänd anledning för oss att köra ett kombinerat hårdrock/tennis-tema ett år. Vi skrev upp oss som ”Club 666”2 och inväntade den stora dagen. En rolig sak var att skolans hårdrockare trodde att vi var en renodlad hårdrocksklubb så det dök upp ett gäng långhåriga individer med Pantera-tröjor som ville vara med på fotot. När de fick se mig och Erik backade de dock diskret iväg. Vi hade nämligen tennismundering (några nummer för små) och peruker.
- Babe hette Anders men fick olyckligtvis ”BABE” skrivet i pannan med spritpenna under nollningen. Smeknamnet följde med genom hela gymnasietiden så pass att folk var osäkra på hans riktiga namn. En följd av detta blev att folk började nynna på ”Walk on the wild side” efter att ha mött honom i korridoren. I klassen fanns även Gluten som var allergisk mot detta ämne. ↵
- En komisk sak som slår mig nu är att jag då trodde att vi körde med nån sorts ordvits på temat klubba (som i hockeyklubba) men i tennis har man ju ett racket?! ↵